Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
THORILD I TYSKLAND. 170
öfver Rosensteins påstående att våld någon gång
kunnat bidraga till sanningens utbredande. Emellertid tyckfts
Thorild snart kommit på andra och bättre tankar, och
omvändelsen synes hafva gått nästan lika raskt för honom
som för hans beskyddare Reuterholm. Orsakerna voro nog
flerahanda. Oenigheten emellan jakobinerna, äfvensom
Dantons fall, berörde Thorild smärtsamt; han tog äfven illa upp,
att Robespierre åter införde dyrkan af det högsta väsendet.
Allt mera tilltog hans missnöje med revolutionens gång. Men
en annan, mera positiv anledning till hans förändrade
tänkesätt, har man att söka deri, att han nu som bäst arbetade
på sin samhällslära, och de slutföljder, till hvilka han
derunder kom, hafva otvifvelaktigt inverkat på hans
öfvertygelse. Han omtalar denna bok såsom en, af hvilken han
sjelf haft mycket att lära: "den är tiotusen gånger visare
än jag sjelf". Visserligen kunde han fortfarande säga, att
Carl I:s mord i England vore rätt och slätt rättvisa, och att
en biskops hängning i Warschau vore det "vackraste, som
har händt på jorden, näst det sköna och gullglänsande
svaf-velregnet öfver Sodom och Gomorrha" a); men franska
republiken och det abstrakta frihetsskriket hade ohjelpligen
sjunkit i hans omdöme.
Ännu i Januari 1794 jublar han öfver stupstocksfobren,
men första symptomerna till besinning märker man i ett
bref af d. 27 Mars s. å., hvari det heter:
"Men hvad svenskarne ändå äro för ett naturligt folk! Inga ilskna
romerska babianer med högtrafvande prat, som de der fransoserna!
På en enda dag störtade Svearne fem konungar i en brunn, sade
ingenting, och gnydde knappast fram några Thorgnys-ord deröfver, långt
efteråt. Och denne kung, (jag tror en Albrecht, — ej den af Meck-
>) Atterbom s. o. V. s. 118, 116.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
