Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
KELLOBEN OCH STOCKHOLMS-POSTEN.
Jag har ännu aldrig sörjt någon menniska så mycket som denne,
aldrig någon, hvars vänskap varit mig mera nyttig och &era
uppriktig. Vid mina år äro sådana förluster af långa konseqvenser, och
denna gör säkerligen epok i min lefnad. Jag skulle söka att
öfvervinna den melankoli, som detta dödsfall föder; men ännu kan jag,
lemnad åt mig sjelf, icke för en minut glömma mina skäl att förbanna
den stund, då jag fick min olyckliga varelse" •).
Sn månad foro Kellgrens död skref Franzén från Åbo
till Rosenstein:
rOm hr kgl. sekreteraren Kellgren har jag fått den smärtande
underrättelsen att han skall vara dödligen sjuk.... Det är dels
tacksamhetens enskilda tårar, dels den allmänna saknadens, jag redan
gjuter på detta papper. Det är icke allenast den ypperlige poeten
jag sörjer och hela Sverige sörjer; det är den upplyste medborgaren,
det är den ifraren för sann kunskap och smak, som drefs blott af
patriotism och trotsade smädelsen och agget. Dessa skola tystna på
hans graf, de skola med bäfvan sky hans heliga aska: och hans skugga
skall njuta all den rätt, som afunden vägrat honom i hans lifstid....
Men är då allt hopp förloradt om hans återställande till helsan? Skall
jag i sommar, då jag reser till Stockholm,
Skall jag fåfängt i din tysta trappa,
Der jag gick med blygsam bäfvan förr,
Fåfängt bida, och med aning klappa
På din evigt stängda dörr?
Helga boning! der jag fick det snille,
Likt Apollo i sitt tempel, se,
Som kom Gratierna, när han ville,
Än att gråta, än att le.
Bars jag fåfängt öfver oceanen
Ått få höra änn’ i Mälarns skär
Afskedssången, som den himlasvanen
För oss sjöng på jorden här:
För oss arma, här bland millioner
Qval och villor, i en stormig höst,
Sjöng så många, sjöng så ljufva toner,
Sjöng oss vishet, sjöng oss tröst?
•) Crusenstolpe, s. o. s. 147.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
