Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 KELLGREN ÖCfl STOCKHOLMS-POSTEN.
bröt de tunga rytmiska fjettrarne, hvilka, från Dalins tid
öfverförda, gjorde mer än fjerdedelen af språkets tillgångar i
vers oanvändbara, och att han erkände klarsinnigt vårt språks
metriska allsidighet. Han var, hvad Thorild kallade honom,
"behagens skald"; men om, såsom denne hans motståndare
synes menat, man dermed vill säga, att hans lyra icke
varit mägtig af kraftigare toner, tager man fel. Stark,
kraftfull, hänförande ljöd hans sång, när den af
fosterlandskänslan mottog ingifvelsen, ehuru äfven då behaget icke
förnekade sig. öfver hans allvarsamma som öfver hans
skämtsamma dikter är detta behag utbredt, och Atterbom
anmärker med rätta, att det "beherskade hos honom äfven
qvickhetens in- och utfall". Hans eldiga, på en gång djupa
och lättrörda, känsla framträder i lefvande och naturfrisk
sanning uti alla häns dikter; och derpå just grundar sig hans
höga rang som lyrisk skald. Till och med hans lätta, lekande
qvickhet kunde af känslans värma uppglödgas till antagande
af former, som närma sig det höga och gripande. Denna
känslas yttringar styrdes af ett klart förstånd, en fint utbildad
takt och ett för allt skönt och ädelt öppet sinne. Flärdlöst,
osökt och träffande uttryckte sig denna känsla. Äfven
hans dramatiska arbeten, uti hvilka, som vi sett, den
dramatiska uppränningen tillhör Gustaf III, aflägga intyg om
hans styrka som lyriker; och i de bättre af hans
didaktiska dikter är det den lyriska ådran, som håller dem uppe.
"Nutid och framtid", så säger Atterbom lika vackert som
sant, "skola erkänna, med oförminskelig tack, att hans lyra,
med sin i begynnelsen för all täck, men sedermera för all
skön sinlighet öppna och spänstiga stämning, sin ofta qvickt
spelande, slutligen oftast vemodigt ömma känsla, sin fina
lyssning till språkets och versens rigtighet, behag, välljud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
