Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1792t-1795.
, 818
ångrat det steg, han tagit. Han skrifver till Rosenstein d.
30 Dec.: "Vi hafva, rent nt sagdt, förlorat på vår flyttning.
Ty när Lindblom skref mig till, att man för fyra, högst
femhundra rdr lefde här i Linköping, lär han ha trott, att
han talte om himmelriket, som hvar och en beskrifver på
sitt vis, utan fraktan att nånsin bli gjord till ljugare". En
månad derefter (17 "/i 94) yttrar han till samme vän:
"Lindblom mente väl; men tills dato kostar Linköping mig
detsamma som Stockholm, och jag kläder mig förgäfves i hela
rustningen af min filosofi; det faller sig ändå ledsamt. Men
na är sottisen gjord. Det ordspråket, att man aldrig bör
göra en sådan till hälften, passar ej ens här; och så stor
var sottisen, att jag ännu ej hunnit göra mer än en
sjettedel deraf".
För öfrigt synes Leopold sällan hafva varit fullkomligt
fri från penningebekymmer; i hans brefvexling med Blom
och Rosenstein är ständigt tal om diskontlån och
omsättningar, och från flera olika perioder af hans långa lefnad
har man ansökningar och promemorior, stälda till hans höga
gynnare, deri han talar om svårigheten för honom att slå
Big igenom, och anhåller om tillökning af pension eller lön 1).
*) I den förat omtalade promemorian till exc. v. Engeström, af 1810,
redogör L. för sin dåvarande affärsställning och söker försvara sitt
sätt att hnshålla.... "Ur diskontens klor kom jag likväl aldrig. Tvärtom
jag fördjupade mig, år från år, i allt större skuld, efter att först hafva
behörigt fört&rt några tusen rdr, som min hustru medbragt. Och då
jag ändtligen vid utgifvandet af mina samlade skrifter gjorde på dem
en så kallad lycka af mer än 4000 Rdr, hade denna vinst redan gått
den vanliga matvägen, och min hela åtnjut ning deraf bestod i nöjet
att betrakta lågan af antända diskontsedlar, hvaraf omkring 400 rdr
öfverblefvo oinlösta, som, under omvexlande lån och inteckningar, till
omkring samma summa ännu återstå. Ständiga behof och skulder;
se der poeten! torde någon säga. Jag svarar dertill, att jag egde i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
