Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
1792t-1795.
, 818
demien tror sig 1>ehÖfva i detta fall, är just det, som hon med största
omsorg borde undvika.
Om jag icke kände s& fullkomligen herr kanslirådets ädelmodiga
tänkesätt och omöjligheten för herr kanslirådet att med misshag anse
motsägelser och olikhet i meningen, när de grunda sig på framstälda
skäl, skulle jag vara, mer än jag är, ledsen öfver, att i detta mål
nödgas skilja mig, och det för första gången, ifrån dens omdömen och
önskningar, med hvarB tankar jag, i allt annat, gör mig en ära af
att öfverensstämma. — Jag bar yttrat mig angående akademien i
allmänhet; tillåt mig att tillägga några ord rörande mig sjelf.
Detta är det första tillfället, och troligen det enda, då jag kunde
bjuda till att visa någon erkänsla för de reella välgerningar jag
emottagit. Jag lemnar hr kanslirådet att döma, huru tacksamt det vore
af mig, att vägra min röst till ett rum i akademien åt den, genom
hvars åtgärd min pension i akademien blifvit continuerad på min
hustru; ett hopp, utom hvilket hela min öfriga lifstid intet skulle
vara annat än en kedja af bekymmer och smärta. Icke allenast min
röst, utan mitt rum, vore jag skyldig att gifva honom, om det gjorde
honom nöje, och om det berodde af mig att börtgifva. Icke att jag
derföre glömmer akademiens stiftare och den ifrågavarandes
förhållande till honom. Men sen då en gång, herrar filosofer, i hvilken
rådvilla den rättfärdige stannar, när han vill göra allt som bäst, och
huru förlåtligt det blir för de dödlige att följa don lifligaste rörelsen,
när de icke kunna följa tvenne stridiga. Den tanken hos N. N.: intet
ens It. har gifvit mig sin röst! den, jag säger det upprigtigt, den kan
jag ej uthärda; och utom det att göra derigenom en äldre och lika
stor välgörare emot, fins ingenting, som jag ej gjorde, för att
undvika den.
Kunde sådant ske genom afstående från votering, skulle jag gerna
i evighet afstå derifrån. Men olyckligtvis blir saken alltid densamma.
Valet* enhällighet hindras ej derigenom, att en rost uteblir; den
måste till den ändan rent af skilja sig ifrån de öfriga. Antingen
kungöres då denna enhallighet, och då inträffar just hvad jag fruktar;
eller kungöres den ej, och då är det ju lika mycket om en röst
dif-fererar eller ingen? På denna grund, på alla dessa, min nådige herr
kansliråd, skickar jag innelyckte voteringssedel. Och allt hvad jag
derom kan säga, är, att den ej är för den proponerade kandidaten.
Sedan jag nu tillräckligt betraktat saken på dess ena sida,
återstår att äfven deraf ihågkomma den andra. Jag glömmer ingen af
mina förbindelser; svårigheten är blott att alltid förlika dem; men
se här huru det kan ske denna gången. Skulle det vara proponentens
absoluta önskan, att jag förenar mig med pluraliteten, eller om sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
