Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
LEOPOLD OCH EXTRAr POSTEN.
snille, och behöfver tänka på sig sjelf och sin ekonomi....
Inservire tempori är det första af allt hvad menskligt
förnuft uttänkt". Just denna konst, att rätta sig efter tiden, hade
Leopold inne i hög grad. Men med hofmannens smidighet
och undfallenhet förenade han likväl en orubblig fasthet i
grundsatser. Han kunde artigt gifva efter, men endast till
en viss punkt; der något, som han ansåg vara sant och
rätt, stod på spel, der var han oböjlig. "Man förvånades
att hos den ytterst höflige, vanligt eftergifvande mannen,
finna en fast punkt, som ingen magt kunde skaka", säger
om honom hans biograf Skjöldebrand, med anledning af
hans uppförande vid processen mot Extra-Posten. Vi hafva
sett prof på hans frimodighet inför Gustaf III, vid ett
tillfälle, då han kunde äfventyrat att mista den kunganåd, på
hvilken han satte så högt pris. Under förmyndareregeringen, så
väl som under Gustaf Adolfs tid, finna vi honom aldrig svika
sin öfvertygelse, om han ock mången gång med största
försigtighet och grannlagenhet valde formen för dess
framställande. Men derjemte egde han en annan egenskap,
hvilken icke i allmänhet anses vara en hofmannaegenskap:
al– drig svikande tacksamhet mot dem, som visat honom
godhet. Var han mån om, att, för sin utkomst, bereda sig
fördelar, så kan man dock icke säga, att han vände sin
välgörare ryggen, då han af honom dragit påräknad nytta;
icke heller blygdes han att erkänna sina förbindelser. Han
viste hur hatad Reuterholm var af de gamle Gustavianerna,
och det var dock till en af dessa, sjelf föremål för
Reuterholms förföljelse, som han skref ofvanstående bref, i
hvilket han öppet främjade sitt förhållande till gunstlingen och
sände sin på denne lydande valsedel. Det var först, när
det blifvit en hederssak för Svenska akademien att icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
