Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
808
LEOPOLD OCH EXTÄA-P08TEN.
intagen redan den 20 April4). Dees syfte var att visa, huru
lyckligt det land är, der förtjensten gäller mer än borden;
och i den skildras en "hård, ohyfsad, tyrannisk och
högmodig" ädling, "med ett vackert utseende samt temlig
fintlighet, så att en mindre uppmärksam kunde lätt misstänka
honom för godt förstånd och qvickhet". Månne
gunstlingen tagit detta åt sig?
Af Bloms bref finner man, att Holmberg ändock
fortfor att bakom Bloms rygg insmuggla godtköpsartiklar till
fyllnad.. Leopold skref till Rosenstein:
"Holmbergs vanvett retar mig &nda till feber. Den menskan gör
då allt hvad i mensklig magt står att sänka sig och sitt blad så djupt
ner i smutsen som möjligt är att hinna. Jag ville sätta at ett
premium för den, som kan tänka ut ett dåraktigare förhållande. Item för
den (och ändå ett dubbelt premium), som bär all vanheder med ett
förnöjdare sinne, än denne man. Som jag icke har en lika styrka,
rodnar jag att någonsin hafva haft någon befattning med detta
olyckliga blad, som jag visst alldeles lemnar, ifall det ej hädanefter sättes
på en förnuftigare fot, hvilket jag än hoppas, än tviflar om. Få nu
se hvad flygt Blom och Stenhammar kunna gifva deråt9 (17 "/, 95).
Men Extra-Postens dagar voro räknade, och Leopold
skulle sjelf blifva den ofrivilliga orsaken till tidningens
upphörande.
Om Leopolds vistande i Linköping känna vi icke
mycket ’). Emellertid tyckes han hafva val användt sin tid;
*) Så uppgifves i Nordia Oktober 1795 s. 86. Äfven Rosenstein
skrifver: "egentliga brottet skall hafva bestått i en persiansk saga,
den jag ej läst".
•) Den enda tilldragelse, han sjelf i bref omtalar, år en
disputationsakt, vid hvilken Harlingson presiderade, och Leopold, som var
närvarande, uppmanades af sina vänner att opponera extra. Han lät
sint-ligen öfvertala sig, och, efter det han väl förrättat sitt värf, tackade
och omfamnade honom biskop och konsistorii-medlemmar,
"förmodligen glada", skrifver han, "öfver den fara, hvaruti grammatikan
sväfvat och lyckligen undøluppit".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
