Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1792t-1795.
, 818
(1793) or en roman i Voltaires stil. Scenen är förlagd till
Athen, men det är också det enda grekiska i densamma.
Merkurius låter en Atheniensares fyra döttrar Tälja af de
gåfvor, han för med sig i sin kappsäck; den ena tager skönhet, den
andra rikedom, den tredje förstånd, och för den yngsta, Kräket,
återstår bara godhet. De blifva gifta med fyra bröder. Hustrurnas
svärföräldrar besöka sina tre äldsta barn, hvilka bo i Athen, men,
efter anståldt prof, finna de, underligt nog, sönernas lycka något
tvifvelaktig. De resa nu ut på landet, der Kräket bor med sin man;
hos dem finna de, till sin förvåning, en sann äktenskaplig lycka. På
sv&rmodrens förfrågan om orsaken till detta lyckliga förhållande,
berättar den unga frun, att hon fått af Merkurius en liten spegel, på
hvars ram stodo tre ord på ett främmande språk, samt att en dröm
hade lärt henne hvad dessa ord betydde. Deras kraft kunde ingen man
motstå; men de voro mycket svåra att ihågkomma, och ännu svårare
att rätt utsäga; dertill fordrades trägen öfning, och i spegeln kunde
bon se om hon lyckats, ty i den såg hon sin bild sådan som hon det
ögonblick syntes i sin mans ögon. Orden betydde: "Det kan väl vara";
"Af hjertat gerna" och "Det skadar intet". Svärmodren finner detta
högst narraktigt, men beslutar dock att försöka ordens konst på sin
egen man; hon misslyckas fullkomligt, ty hon har ingen öfning, blir
derför ond, reser sin väg och vill aldrig mera se Kräket, hvilket
fortfar att vara lyckligt. —
Denna grekiska saga blef jemte "Koglus krönika"
öfversatt af prof. Rühs på tyska och införd i C. Reinhardt»
"Romanen-Kalender" för 1802 •).
Slutligen må äfven nämnas divertissementet, "Suppliken
eller pjesen på stund", skrifvet för en fest på slottet med
anledning af konungens och hertigens återkomst från deras
resa 1793 till de södra orterna. Pjesen, säger Leopold,
"ålades, företogs och Blutades inom elfva timmar, hvarföre titlen
kunde äfven med något skäl tillämpas på den skyndsamhet,
hvarmed den författades". Detta lilla anspråkslösa tillfallig-
*) Ett bref från Bühs till Leopold upplyser om, att Bernhardt, för
denna uppmärksamhet mot svenska literatttren, Önskade erhålla —
Va-m-orden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
