Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 ANNA MARIA LENNGREN.
ett svaromål af den allt annat än stridslystne Franzén. Mera
både aktning och erkännande röja sig i Atterboms
teckning af henne i samma tidning år 1823; men den synes
dock, med eller utan afsigt, gjord för att på hennes
bekostnad upphöja Euphrosyne. Han förklarar också uttryckligen,
att endast de idylliska dikterna berättiga fru Lenngren till
ett rum inom svenska literaturen, ty hennes andra
produkter skulle komma att föråldras och förgätas med den
socie-tets-ton, ur hvilken de ledt sin upprinnelse. Trettio år
derefter fann han, att han hade misstagit sig; just dessa
lifdömda dikter fortforo att lefva, och han förespådde dem då
en längre varaktighet7).
De sista åren af fru Lenngrens lefnad voro hårda
pröf-vo-år. Hon led af kräfta i bröstet. Med tålamod
underkastade hon sig en operation, hvilken dock icke lyckades
häfva roten till sjukdomen; denna utbredde sig ånyo med
outsägliga plågor •). "Hon bar dem", säger Franzén, "med
en mans eller rättare en kristens hjeltemod". På
dödsbädden yttrade hon: "Jag är icke rädd för döden, ty jag
7) Atterbom Sv. Siare och Skalder VI. 2 s. 229.
*) "Jag hade sett henne några gånger", berättar Franzén, "då hon
trodde sig obemärkt, lägga handen mot bröstet med uttryck af smärta;
men orsaken dertill fick jag veta först, när jag 1816 var i Stockholm,
och vid en måltid hos Lenngrens märkte en ovanlig dysterhet, såväl
hos gästerna som hos värden och värdinnan. Bland de förra voro
några läkare. En af dera, som var min granne vid bordet, hviskade
mig i örat, att fru Lenugren skulle samma dag undergå operation for
kräfta i bröstet. Ytterst förskräckt såg jag på henne med den
ängslan, som denna underrättelse naturligtvis borde väcka. Hon blef varse
min oro och mötte mina ögon med en blick af sorglig
undergifvenhet och med tecken, att hon rördes af det deltagande, som min
uppsyn röjde. Det var sista gången jag såg henne. Hon lefde ett ar
efter den fruktlösa operationen". Grafström8 lefnadsteckning i
Franzéns Saml. Skrifter, s. XIX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
