Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
874 -
FRANZÉN.
underrättelsen om hans fars plötsliga bortgång. Fadren had©
önskat att uppfostra sin son till öfvertagande af
handelsrörelsen, men hade, snart inseende hans olämplighet dertill,
låtit honom studera. Nu, ledd af sonlig kärlek, beslöt
Franzén att egna sig åt handlen, han arbetade på kontoret
och företog en handelsresa till Kajana, hvilken resa åtminstone
hade det goda med sig, att göra honom ännu mera
förtrogen med sitt hemlands natur. Emellertid fann han snart,
att han, äfven med bästa vilja, icke kunde vara modren till
mycken nytta: denna uppmanade honom också sjelf att
återvända till akademien.
Från denna hans vistelse i hemmet lära hans första
diktförsök härleda sig, ehuruväl han redan som skolgosse
hopsatt små rim. Sjelf har han uttalat sin förvåning öfver
möjligheten att sinne för poesi kunde hos honom väckas, då
han i sin omgifning endast såg tjärtunnor och handelsvaror,
men detta sinne spirade hos honom upp ur hemmets fridfulla
skönhet, hvarföre ock familjelifvets poesi utgör en
med-klingande grundton i all hans diktning. Yi kunna icke neka
oss nöjet att meddela hvad skalden sjelf omtalar som en
bland hans första väckelser af poetisk inbillning. Yid sex
års ålder kom han en morgon in till sin unga, sköna, då
22-åriga moder, när denna framför speglen ordnade sitt utslagna
vackra hår; han såg då hennes bild i speglen och igenkände
de ljufva anletsdragen, men de syntes honom der ännu
skönare. "Han hade hört talas om att hvarje menniska hade
sin engel och förestälde sig ett ögonblick, att det var
modrens, som han såg i spegelbilden. Det var skönhetens ande,
som i den stunden for sväfvande genom barnets själ. Så
stod gossen, försänkt i åskådning och drömmande, tills
synen försvann, då modren vände sig om och lyfte honom upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
