Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
AXEL GABRIEL SILFVERSTOLPE.
terheten, ty om det förra beter det, att "det sanna kan sakna skonhet,
men ingenting kan vara skönt, som icke är sant", och om det g-oda
yttras uttryckligen, "att nyttan så väl som det moraliskt rätta bör
såtillvida till vitterhetens befattning, som det skönaste af allt skönt
är det, som tillika innebär nytta och rätt; det är då som vitterheten
verkligen tjenar till menniskohjertats förbättring". Ehuru sålunda
den högsta form af vitterhet är den, som framhåller moralen, och ehnrn
både poesiens och vältalighetens höga värde ligger i "förmågan att
genom inbillningskraft eller känsla underhålla och förädla förståndet,
länka och beveka hjertat" och den mycket bedrager sig, som tror, att
desamma endast äro ernade till förnöjelse och icke till nytta eller "ens
i sin upprinnelse varit så ensidigt använda"; så vore det dock ’"ett
märkligt missförstånd, om någon häraf droge den slutsats, att
ingenting är estetiskt angenämt, intagande, skönt, utan att vara formligen
sedligt. Oändligen mycket skönt kan uppräknas, som har intet
omedelbart sammanhang med dygd och seder eller som är af en så
aflägsen moralitet, att den, oaktadt tj utan sin hemliga verkan, likväl
hopsmälter med öfvervigtigare egenskaper af det sköna". Dock har äfven
detta sköna sitt värde. "Det vittra sköna ensamt (så vida det är
moraliskt oskyldigt), redan medför en viss grad af nytta på menniskans
förstånd och sinnesförfattning" (s. 322). Ja, om poesien ej gjorde mer
"än att oskyldigt röra de känslosträngar, som äro egnade åt njutningen
af det behagliga, så åstadkom me lion redan en nytta af värde genom
det skick, hvari hon försätter menniskosinnet; ty den roade är lycklig,
och den lycklige är rikare både på begrepp och välvilja, än den kalle,
orörde, tungsintc" (s. 319). Men fast står dock, att "den författare
förstår rätt vitterhetens natur och förmåga, som aldrig framställer
något osedligt, och som, till åstadkommande af den djupaste verkan,
söker försinliga, förlifliga, kort sagdt, försköna det sedliga".
Kortligen: poesien har till högsta ämne det sedliga, ehurn
hon äfven kan behandla andra ämnen, endast dessa icke
äro osedüga. Som bekant, hyllade en hel rad af tyska
skriftställare, ända inemot seklets slnt, samma åsigt; och man f&r
icke förbise, dels att, enligt tidens åsigt, endast den existens
ansågs berättigad, hvilken knnde bestyrka sin gagnelighet
eller sin rent praktiska nytta, dels att en historisk
anledning till att betona sedlighet såsom vitterhetens syftemål
fans uti den tidens frivola romaner och dikter, hvilka, komna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
