- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Andra delen. Under Gustaf IV Adolfs minderårighet. 1792-1796 /
407

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AXEL GABRIEL SILFVERSTOLPE.

407

och p& sätt och vis "Djurkretsen", af Atterbom förklaras vara
"verkliga dikter med lyrisk värma och sanning i
kompositionen". Väl innehåller den förstnämnda sängen hufvudsakligast
en förklaring, att skalden föredrager sitt fosterland och dess
goda framför allt hvad andra uppräknade länder kunna
erbjuda, men den slutar med följande enkelt vackra strof:

"Och denna himmel, som mig födas sett,
Hvars klarhet mig igenom lifvet ledt,
Dess åsyn vill jag än i döden njuta:
Och denna jord, der mina fäders ben
Sig hvila, täckta af en mossig sten,
Må äfven mina i sitt sköte sluta" *).

I samtliga dessa dikter Ar man väl hålla till godo med
åtskillig rimmad sedolära och många af tidens i sig
temligen prosaiska åsigter; men dessemellan öfverraskas man af
stallen, som obestridligen förråda fantasi och hafva, hvad
Leopold fordrar af den sedolärande betraktelsen, "detta
förr&d af behag, som bildningsgåfvan måste beständigt hålla
tankegåfvan tillhanda, dessa blomster, som böra födas i det
filosofiska förnuftets själ" B).

I några af de här ifrågavarande dikter finner man
inflickad en och annan satirisk målning; Silfverstolpe har
också med förkärlek egnat sin penna åt satiren samt
skrifvit flera "moral-satirer", en af honom sjelf uppfunnen be-

*) Med anledning af ett uttryck i denna dikt, att Polyhymnia
sorgsen flytt från Arkadien för att vid Mälaren följa Leopold, qlrørf derønp
senare en tacksägelsedikt, elegant och fyndig. Den slutar njed
följande, på den tiden ofta anförda, strof: r-firr 0>f0r 11A
"Ingen älskar, att hall gl<tø*r
Ingen att ftrdffl^j|fyp^j.,,
Men man tål att öfvervinnas
1 en vers.1

•) Stockholms-Postan t Mii^y»i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/2/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free