Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXEL GABRIEL SILFVERSTOLPE.
413
D& Silfverstolpe numera är föga känd och läst, tillåta
vi oss att här äfven meddela hans
Ode till Melpomene.
Ömma, qvalda Säng Gudinna,
hit till hängande cypressen kom;
lyft från ögat slöjan, se dig om
genom skuggans dunkla hinna:
Stum och brusten hänger der
harpan, som din känsla rörde;
och af den, som henne förde,
stoftet, blotta stoftet Öfrigt är.
Sång-Gudinna, varsamt ila
öfver mullen kring cypressens rot:
det är Kellgrens aska — för din fot
heligt ostörd må hon hvila!
men en brännhet ögats tår
fritt med kalla askan blanda:
trösta så din älsklings anda,
lindra så ditt eget hjertas sår.
Gracerna från blomsterkullen
mana med din döfva Intas ljud!
Nymferna, i hvita slöjors skrud,
kaste liljor öfver mullen.
Dn uppå en parisk sten
rista namnet, vira kransar,
under dina systrars dansar
vid Cupidos bleka facklas sken.
Ställ med Uranis förmåga
aftonstjernan fram på himlens rymd —
utaf ingen stjernas klarhet skymd
brinner hennes silfverlåga —
Och då Vestas flamma tänd
sorgligt vakar öfver mullen,
’ till den helikonska kullen
sttim, i nattens tystnad, återvänd.
Den skaldegåfva, som onekligen uti dessa stycken
röjer sig, förklarar, i förening med tidens afgjorda
benägenhet för det didaktiska, det anseende, Silfverstolpe åtnjöt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
