Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN STENHAMMAR. 431
ledamöterna vexelvis biträda honom. "Hans helsning", säger
Adlerbeth, "liknade ett afsked, som tvang tårar ur flera
åhörares ögon, och beredde dem att befara en ny förlust". Den
pension, han genast erhöll af Akademien, var då hans enda
inkomstkälla, och i ett bref till Leopold (*•/, 98) klagade
han öfver, att han vid sin ålder icke var "befunnen värdig att
lyftas åtminstone öfver eländet". Inom årets slut, blef han
dock utnämnd till lektor i Linköping. Under våren 1798
gjorde han i Upsala bekantskap med Jens Kragh Höst, som
då besökte Sverige. Liksom alla, hvilka kommo i beröring
med Stenhammar, blef äfven Höst intagen af honom.
"Ingen af Alle", skrifver han i sina "Erindringer", "vändt dog
saaledes min Hengivenhed, som Digteren Lektor
Stenhammar. Næsten hver Dag vandrede jeg med ham ud til
Skoven, en Fjerdingvei fra Byen, og nöd den störste Glæde af
hans Samtaler". Höst hade tänkt resa till Petersburg, men
då Stenhammar föreslog, att de tillsammans skulle göra en
resa i Öster- och Vestergötland, hvarefter Stenhammar
ville följa Höst till Danmark, ändrade denne sin resplan.
De besökte tillsamman Medevi helsobrunn, men der
förklarade brunnsläkaren, arkiater Hedin, att Stenhammar icke
hade krafter till att fortsätta resan, utan sannolikt skulle dö
under vägen i Hösts armar. Höst måste då lemna sin "evig
uforglemmelige" Stenhammar, hvilken for till Stockholm.
Der intogs han på sjukhuset, samt låg redan i dödsslumren,
då han åter vaknade till lifvet genom begagnande af ett
spanskt vin. Han begaf sig sedan till Upsala, men efter en
kort förbättring, insjuknade han i svåra plågor, dem han bar
med stor sinnesstyrka, ja, med en viss glädtighet i lynnet,
som öfverraskade hans vänner. Man finner bevis på denna
stämning i hans dikt, "Sjuktrösten". Höst berättar, att Sten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
