Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440
JOHAN STENHAMMAR.
räknades ännn 1823 af "Argos" som ett af den äldre
skolans bästa komiska stycken. Båda dessa dikter hafva, som
alla dikter af Stenhammar, en flytande versbildning. De
sakna icke komiska partier och träffande infallen, ehuru
någongång qvickheterna äro sökta — det gäller om nästan alla
infallena i parentes-form —, och det löjliga dessemellan trader
tillbaka för det moraliskt förkastliga, hvilket förhållande har
sin grund i den framstickande bestraffande biafsigten. De
återstående af Stenhammars dikter äro ledigt gjorda
öfversättningar och imitationer från engelskan, danskan och tyskan.
Stenhammar skref en ren och behaglig prosa. Hans
Inträdestal i Sv. Akademien till Kellgrens minne afspeglar,
helt naturligt, på sina ställen tidens åsigter om vitterheten;
men med rätta anmärker Hammarsköld, att "det hela
genomandas af en så varm kärlek för Kellgren, och uttrycket
är, i synnerhet så snart talaren kommit in på sjelfva
ämnet, så lättflytande och välbildadt, att detta stycke väl med
skäl kan gälla som en af de yppersta prosaiska uppsatserna
från denna period" 3).
tryck af den demokratiskt revolutionära anda, som då för tiden var
rådande i synnerhet inom medelklassen i Sverige"; men han uppgifver icke
sin källa för denna underrättelse. Vi hafva icke någonstädes funnit talas
om slik förargelse. Fryxell (Bidrag m. m. VII s. 25) omtalar "Colas"
såsom "en dikt full af hvassa hänsyftningar på det gamla
samhällsskickets aristokratiska missbruk", och detta yttras i sammanhang
med en kort redogörelse för Extra Postens historia; men i historien
om nämnde tidnings aktioner spelar "Colas" ingen roll.
*) Hammarsköld Sv. Wit. s. 480. Han gör dock anmärkningar mot
talets teoretiska satser; men är här, som ofta, orättvis. Så säger han,
att Stenhammar rekommenderar den franska skaldekonsten för unga
vitterhetsidkare, emedan den är "nykter och enformig". En sådan
dumhet har St. aldrig sagt. Han ställer Galliens skaldekonst med
"dess enformiga gång, mindre dristiga utflygt, och vekare behag" emot
"den högre flygt, Tysklands och Englands dristiga snillen tagit", men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
