Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. G. OXENSTJERNA. OCH SKÖRDARNE. 173
egentliga tillämplighet på landskapsmålningen, men mindre
på naturbeskrifningen, och han erinrar om de sanningar,
Lessing i "Laokoon" afslöjat. Det är sant, att när
landskapsmälaren kan på en gång framställa de naturföremål, af hvilka
hans tafla bildas, kan skalden endast skildra successivt,
beskrifva ett föremål efter ett annat, hvaraf följden lätt blir, att
ett senare kan fördunkla och tillbakatränga de förut beskrifna,
hvarigenom det göres svårt att sammanfatta alla till ett helt.
Men fastän sålunda landskapsmålaren med ens låter den känsla
eller tanke, som utgör konstverkets själ, framträda som
omedelbar åskådning, kan man icke, som Malmström, med
nödvändighet deraf draga den slutsats, att den beskrifvande
skalden kan åstadkomma något motsvarande endast genom en
sådan omskrifning eller beskrifning, att det inre, själen, ställes
bredvid föremålen. Malmström har här förmodligen haft för
ögonen ett yttrande af Vischer, som om 18:de århundradets
beskrifvande dikter säger, att man i dem gaf
naturskildringar utan handling, hvarmedelst det ideala innehållet stäldes
i det oorganiska förhållande, att det icke såsom immanent
rörelse inträngde i stoffet sjelft, utan som lära trädde
bredvid detsamma, och att derföre dessa dikter kunde räknas
till den didaktiska poesien *). Men att skalden äfven inom
detta område kan finna utvägar, hvilka teoretikern icke tänkt
sig, tyckes följa deraf, att en Atterbom kunnat af
Oxenstjernas fjerde sång — Natten — blifva så gripen, att han kallar
den "gudaskön", säger den vara "rent af fullkomlig", hvadan
kritiken inför den, blott har att tiga, om icke knäböja.
Att en skald genom sjelfva sättet, hvarpå han utförer
en naturmålning, då denna nemligen är fängslad inom en
’) Malmström s. o. Il b. 61—64. Vischer Aesthetik III s. 1468.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
