Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. G. OXENSTJERNA. OCH SKÖRDARNE.
455
med honom att göra, aldrig förgäta, att det är hans varma,
innerliga kärlek till naturen och till dess stilla enfald, som
uppvärmer äfven oss, att det är honom vi höra under nattens
stillhet besjunga sömnen och tystnaden, att det är med honom
vi sörja vid hans väns graf m. m. Dikten har en i viss m&n
lyrisk karakter, och liksom landskapstn&laren nedlägger i
sin tafla sin själsstämning, så nedlägger Oxenstjerna sina
vexlande själsstämningar uti de successiva målningarne i
"Dagens stunder", målningar, hvilka en gemensam, halfelegisk
hufvudton sammanbinder och enar. — Sådana äro de medel,
genom hvilka skalden sökt undanrödja de hämmande
hinder, hvilka ligga i sjelfva skaldearten.
Hvad här blifvit yttradt om "Dagens stunder", gäller i
viss mån äfven om Skördarne.
Redan 1772 skref Oxenstjerna till Bergklint: "jag har
bland annat ett stort poem i tre sånger, kalladt Skördarne,
men ingen, utom Gud allena, vet när det blir färdigt" 6). Af
de tre sångerna blefvo emellertid under årens lopp nio. Den
13 Sept. 1787 uppläste skalden böljan af sitt poem i
Svenska akademien, och på högtidsdagen 1789 föredrog han
episoden "Eurynome och Ofion", sedan tryckt i St. Posten.
I Februari 1795 var han sysselsatt med att skrifva företalet;
men först 1796 hade han, såsom han skrifver till Älf,
"hunnit så långt, att icke mera kunna förbättra, men icke nog
att vara nöjd". I Maj 1796 utkom poemet uti en, för den
ten varmare och himlen mera blå. Man tror sig vara, icke i det knlna
Norden, ntan i ett nationaliseradt Eldorado, fällt af glans och
härlighet. Med denna yppiga färgglans förenade också grefve Oxenstjerna
vanligtvis en deremot svarande ståt i diktionen; och härigenom sker
det, att hans målningar, oaktadt deras enkla och landtliga ämne, äro
till större delen verkliga praktstycken".
•) Dela Gard. Arkiv. XI s. 221 och 236.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
