- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Andra delen. Under Gustaf IV Adolfs minderårighet. 1792-1796 /
467

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J. O. OXENSTJERNA. OCH SKÖRDARNE. 467

hvilka lemnat friare utrymme för skämtet och den spelande
qvickheten, äro utan tvifvel de lyckligaste, såsom brefven
till Toll, Hagström och fröken Uggla. Denna qvickhet
framlyser äfven i åtskilliga småstycken och epigram, hvilka
i Oxenstjernas "Arbeten" äro intagna, och. den har der i
allmänhet en blid, menlös och behagfull karakter; men flera
senare offentliggjorda epigram hafva deremot en ganska hvass
add och träffa skarpt sårande sina föremål1). Många af hans

*) Se i De la G. Arch. XVIII s. 139-144 epigrammen öfver Munck,
Pechlin, Aiel Fersen, om hvilken senare säges:
rMed rikedom och dristighet
Mer än med dygd och verkligt snille,
Bland Svenska riksdagsmännens gille

Han vann en långlig ryktbarhet.
Han gjorde allt for sig, för slägt, för barn och vänner;
För menskor och sitt land man deremot ej sport
Hvad han som krigsman, råd och statsman nyttigt gjort,

Och Sverige i hans hågkomst känner
En af de varelser, som kallas stora männer
Och aldrig gjorde något stort".

Om Stockholms polis heter det, att, genom dess försorg,
rMan återfår ej hvad man mist,
Men desto mera hvad man säger*.

Bekant är, att Gustaf III, då han (1780) tvang Oxenstjerna att visa
sig sin portfölj, fann deri följande bit:

Man vid en Konungs syn var i förundran dragen,
Som gick af snillet förd, att fylla hjeltars lopp,
Men midt i banan trött, af nöjen blott betagen,
På första lagren söfd, tycks glömma verldens hopp,
Lik den, för trägna värf som bittid stiger opp
Och 8e’n är sömnig bela dagen.

Kungen läste och återgaf papperet med dessa högsinta, sant
ko-nungsliga ord, betydelsefulla såsom en aning om det, som
framtiden bar i sitt sköte: "Je l’ai mérité en vous fo^ant à ouvrir votre
portefeuille & j’ai justement éprouvé le sort de ceux qui écoutent aux
portes. Un temps pourra venir, oü vous cesserez de me faire ce
re-proche & peut-étre alors nous serons moins heureux T un & 1’autre.

30*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/2/0489.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free