Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XII,
SMÅSKALDERNA OCH SENTIMENTALITETEN.
Ehuru visserligen ingen af de författare, vid hvilka vi här
ämna uppehåltø oss, är af någon synnerlig betydelse, kunna
de dock tillsammans tjena att åskådliggöra utbredningen af
den känslosamhet, hvilken är en af de utmärkande
egenskaperna i tidslynnet under det adertonde århundradets senare
hälft. Som vi förut antydt, var denna känslosamhet
ursprungligen en protest mot förståndets öfvermagt, mot tidens af
bildningen tillkonstlade förhållanden, mot onaturen i
samhällsskicket; men den utbildade sig snart till ett pockande på
hjertats uteslutande rätt, till ett vällustigt frossande i en
öfvervinnelig känslosalighet, till en sjelfbespegling, som
förde till sjelfiorgudning. Rousseaus skrifter, Ossians
dikter, Youngs nattankar voro de källor, ur hvilka den hemtade
näring.
Känslan springer lätt öfver från den ena ytterligheten
till den andra. Kunde å ena sidan det ständiga
analyserandet af hjertats alla rörelser föra till en sjuklig dysterhet, ett
dröjande vid den allmänna menskliga ofullkomligheten samt
vid tomheten af allt jordiskt, med ett ord, till en leda åt verl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
