Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506 SlfÅSKALDERNA OCH SENTIMENTALITETEN.
han i företalet, icke ära, anseende och höghet, han med sin
bok eftersträfvat, han ville förvärfva en ömsint och välvillig
vän; förunnades honom icke denna sällhet, skulle han, som
det heter, "sjelf äter nedfälla ,det täckelset, som döljer mig
och af hvilket jag nu vägat uppveckla ett hörn för att
efter mitt hjertas ifriga kallelse se utåt verldens vidsträckta
fält, om ingen finnes ädelmodig nog att höra dess klagan".
Bokens innehåll består i en redogörelse för de tankar och
känslor, hvilka tränga sig på "den ensamme", äfven af de
obetydligaste anledningar; ty nästan af allt vet han bereda
sig "den lyckliga tårefulla stunden, den stund, då själen
njuter sig sjelf under en sann och förtjusande känsla af sin
varelse". Han bekänner blygsamt om sig sjelf: "Hvad jag
vet, kan någor hvar veta (jag säger det utan blygsel eller
högmod), men ett sådant hjerta, som mitt, har ingen". Också,
hvar han träffar en olycklig, trugar han sig på honom för
att dela hans lidande, afpressar honom hans historia, tager
honom i famn och gråter, hvarefter vanligen den olycklige
på ett eller annat sätt undandrager sig deltagandet, och
"hjertats filosof" klagar öfver otacksamhet. Eller också
möter denne filosof en nödlidande och gifver honom sin sista
tolfskilling — han bär nämligen alltid på sig den sista
tolf-skillingen — samt öfverlemnar sig derpå åt ett rus af glädje
öfver sin goda gerning. "Det vore omöjligt att beskrifva
min känsla", heter det vid ett dylikt tillfälle, "jag hade
något när varit i samma ömma oro, som då man läser en väl
skrifven roman". En afton hade han och hans vän Måns
funnit en öfverkörd gumma, de använde sista tolfskillingen
för att låta af en åkare köra henne hem, buro henne in till
hennes anhöriga på "kungsstol", och, af dem tillfrågade, hvilka
de voro, svarade de blott: "menniskovänner" — och försvunno.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
