Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÅSKALDBBNA OCH SENTIMENTALITETEN. 511
Detta är väl ämnadt att gifva ett högt begrepp om
Horns mod och själsstyrka, men är just icke egnadt att
väcka medlidande med honom. Emellertid är det just brist
på medlidande han förebrår hopen.
"Hör dessa suckars återskall
från klipporna, som blifvit ömma:
Se dessa bittra tårars svall
bland dödens liljor våldsamt strömma:
Se själens källor, som sig tömma
för denna ynglings olycksfall,
hvars hjerta endast de berömma;
Men du förblifver hård och kall".
Man märke, att hjertat är berömvärdt. I andra
stunden ser han morgonsolens strålar spela in genom
fängelsegallret, och denna syn leder honom till följande betraktelse,
i en lifdörads mun möjligen sann, men icke uppbygglig:
"Den lycklige, du fordom väckte,
du i Camillas sköte fann,
utaf din ankomst gladdes han,
du honom lif och sällhet räckte:
du såg hur han med kyssar täckte
en kind, der helsans purpur brann,
och dessa ögons låga släckte,
som dig i klarhet öfvervann.
Ack minne utaf forna tider!
Hvad du mitt sinnes-mod förstör!
Hur lycklig den, som endast dör!
Men döden jag förnyad lider
i hvarje mistning, som jag gör".
Tredje stunden, som är egnad afskedet från barnen, ärden
vackraste; der framträder den ånger, som Horn äfven inför
rätta lärer hafva visat. Så säger han till sin lilla dotter:
"Ack! om din röst jag höra fått,
och sett din oskuld, som bevekte,
och känt din hand, som barnsligt smekte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
