Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRAMATISK LITERATUB.
525
Till grund for Herman v. TJnna ligger en tysk roman
af samma namn, författad (1789) af baron Bock, pseudonym
för fru Benedikta Naubert; i händelsens gäng har
Skjöldebrand dock vidtagit stora förändringar.
Kejsar Wenceslai gemål, Sofia, älskar hemligen riddar Herman v.
Unna, kejsarens gunstling, ett mönster af ridderlig dygd och
tapperhet; men hon anstränger sig att bekämpa sin böjelse och blir deraf
sjuk. Prinsessan af Batibor, den svage kejsarens älskarinna, älskar
likaledes Herman v. Unna, hvilken deremot föraktar henne,
motarbetar hennes inflytande på kejsaren samt forsöker förmå denne senare
att med kärlek närma sig sin gemål. Herman i sin ordning älskar en
flicka af lågt stånd, Ida Munster. Prinsessan Batibor svär Herman
hämd, lyckas för en stund att åter bemägtiga sig kejsarens öra, gör
hanø gemåls dygd misstänkt, uppretar kejsaren mot Herman och
utverkar befallning om dennes död, hvarjemte hon bedrifver så, att Ida
blir inför den hemliga domstolen anklagad för trolldom och
högförräderi. Men Idas oskuld uppdagas, en af de hemliga domarena, fursten
af Wurtemberg, igenkänner i henne sin dotter, Batibor tar förgift och
dör, Ida och Herman förenas, kejsaren blir förälskad i sin gemål och
lofvar att egna sitt lif åt dygden och sitt folks sällhet.
Detta drama hörer, som man ser, ingalunda till de
revolutionära riddardramerna. Väl är det den hemliga
domstolen, som afslöjar de brottslige, och häri kunde tyckas
ligga ett framhållande af den fria föreningens företräde
framför statsmakten. Men en sådan uppfattning har sannolikt
icke fallit Skjöldebrand in, utan har han, — liksom
Oxenstjerna samtidigt, om än af andra skäl, kände sig dragen
till riddartiden, — funnit sig tilltalad af det större och
efter tidens mening naturenligare utrymme för den enskilda
kraften, hvilket medeltiden erbjöd. Man ser der en af de
stigar framskymta, hvilka föra från känsloupplysningen till
nyromantiken. Emellertid må man icke i "Herman v.
Unna" tro sig hafva en trogen spegelbild af riddartiden;
väl säger Hammarsköld, att "det hela har förtjensten af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
