- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Andra delen. Under Gustaf IV Adolfs minderårighet. 1792-1796 /
536

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

536

DRAMATISK LITERATUR.

verstolpes "Journal for svensk litteratur", hvarest
Envallsson stycken med ogillande och förakt affärdades; men
så hade också Journalen ett inbitet groll mot fars och
parodi.

Envallsson var ingalunda n&gon öfverlägsen dramatisk
förm&ga; men han hade öga för det sceniska och besatt icke
f& af de egenskaper, hvilka göra Big gällande inom
sångspelet och den lägre komedien. Han egde stor talang i
versbildningen och har mången gång vetat att göra sin vers
både fyllig och välklingande; sjelf uppstälde han såsom sitt
mål, att i kuppletterna dana versen "lätt, naturlig, flytande,
närmast liknande dagligt tal", och han har deri ofta lyckats
förträffligt. Dertill kom hans talang att skickligt lämpa
orden efter musiken; detta hans musikaliska sinne ledde
honom äfven vid valet af melodier uti så väl hans
originalstycken som i flerfaldiga af hans öfversättningar och
imitationer, der han upptagit gängse svenska melodier, ganska
ofta Bellmanska, och af dessas sammanställande vetat
frambringa en slående verkan i rigtningen af både det komiska
och det behagliga. Han egde dessutom ön icke ringa grad
af qvickhet, som visar sig i roliga infall, satiriska drag,
naiva vändningar, oväntade, men dock otvungna rimslut.
Väl är hans qvickhet icke alltid den finaste, men passar ofta
nog i stycket. I Det indianska Gampementet eller den
betslade filosofen har Aristoteles förebrått Alexander hans kärlek
för Orfale, och deraf uppkallas den hämdlystna sköna att
genom sina förförelsekonster söka bringa filosofen till sina fötter.
Hon lyckas, och sedan Aristoteles, halft förtviflad, utropat:

"Farväl, filosofi! Du börjar nu bli halt;

Ditt stöd är mig för svagt: jag ser jag måBte falla;

Jag färdig är förklara allt*.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/2/0558.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free