Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Washingtons historia till omkring 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
styrde fartyget norrut i afsigt att idka byteshandel med
indianerna längs kusten. Ombord befunno sig då 23 personer samt
dessutom en indian, hvilken medföljde som tolk. Fartyget
seglade till Yancouver-ön och ankrade i Nittinat-hamnen.
Några infödingar kommo ombord, sedan McKay, en af
delegarne i handelsbolaget, gått i land. Indianerna voro ifriga att
göra affärer, men egde synbarligen allt för stor erfarenhet af
de hvitas sätt att handla med dem, för att låta lura sig. De
begärde ett högre pris för sina hudar, än kapten Thorn var
villig att betala, och när de ej ville gifva med sig, förlorade
den lättretlige kaptenen allt tålamod, gned den gamle
höfdingen Eookamis i ansigtet med ett utterskinn, befallde hela
sällskapet att lemna fartyget och utdelade hugg och slag bland
dem.
Dagen derpå kommo infödingarne tillbaka. Kanot efter
kanot anlände, tills däcket vimlade af indianer, och innan
någon af de hvita hunnit förbereda sig, blefvo de öfverfallna af
indianerna, hvilka medhade klubbor, yxor och knifvar, som
de hållit dolda under sina mantlar. Striden var kort, men
blodig. Kapten Thorn, som var en både stark och modig man,
försvarade sig med sin fällknif och strödde däcket med sårade
och dödade indianer, innan han sjelf blef öfvermannad,
ihjelhuggen och kastad öfverbord. Mr. Lewis, fartygets
bokhållare, fick ett knifhugg i ryggen och föll ned i kabelgattet. Det
dröjde icke länge, innan alla, som voro på däck, undanrödjats.
Vid stridens början hade sju af sjömännen klättrat upp i
riggen. Fyra lyckades smyga sig neri i kajutan. De tre öfriga
blefvo dödade under försöket att följa dem. De räddade
sjömännen beväpnade sig med gevär och drefvo indianerna från
fartyget samt aflossade flera kanonskott på de flyende
kanoterna, åstadkommande stor förödelse. Om natten lemnade de
mr Lewis, som vägrade att följa dem, och rodde bort i en af
skeppsbåtarne. Lewis beslöt i sin ensamhet att spränga
fartyget i luften med så många indianer som möjligt. Dagen
derefter kommo indianerna tillbaka i sina kanoter. Lewis
kraflade sig upp på däck och vinkade åt dem att komma
ombord. Slutligen dristade sig några af de djerfvaste att klättra
öfver lästången. De följdes af andra, ända tills däcket och
sidorna vimlade af indianer. Plötsligen brakade det till. och
hela fartyget flög i luften, sprängdt i tusentals bitar, som,
blandade med sönderslitna lårar, tunnor och kanoner, afryckta
armar och ben, hufvuden och andra kroppsdelar af de
ombordvarande, föllo ned på de mörka, svallande vågorna; öfver 100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
