Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Washingtons historia från 1840 till närvarande tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
24-hunger
-
för allt voro de tre ryttarne utsatta. På en plats
voro de insnöade en hel vecka. Vid ett tillfälle förlorade
vägvisaren helt och hållet kosan, och Whitman måste rida med
honom till Fort Uncumpagra för att skaffa en annan vägvisare.
Härigenom förlorades åter en hel vecka af den dyrbara tiden.
Vid ankomsten till Grand River funno de floden delvis
tillfrusen. Trots vägvisarens varningar envisades Whitman att
rida öfver floden och nådde, efter en grundlig öfversköljning,
motsatta sidan. Lovejoy och vägvisaren följde då hans
exempel, och äfventyrarne fortsatte sin färd, lifnärande sig med kött
af mulåsnor, hundar och hvad helst annat de kunde påträffa.
I februari 1843 ankom Whitman till St. Louis. Han skref en
liten bok om Oregon-området, uppmanande till utvandring dit,
och begaf sig derefter till Washington, der han uppträdde den
3 mars, utstyrd i en drägt, som ej just öfverensstämde med
modet i förbundshufvudstaden. Så här beskrifves den gode
doktorn af en samtida: "Han bar grofva skinnkläder och
hjortskinnsbyxor. På hans buffelskinnsrock fans en
kapuschong att draga upp öfver hufvudet. Sina med tjocka
skinndamasker och mockasiner klädda ben och fötter höll han
instuckna i mexikanska stigbyglar. Men trots denna varma och
tunga beklädnad bar han spår efter den obarmhertiga kölden
och stormarne, som han utstått under sin resa. Hans fingrar,
öron, näsa och fötter hade blifvit frostbitna och vållade honom
mycket besvär." I Washington, Boston och andra städer fann
Whitman den föreställningen rådande, att nästan hela landet
vester om Klippiga bergen vore obeboeligt. I kongressen
hade en talare jemfört detta område, endast undantagande
Willamettedalen, med öknen Sahara och sagt, att klimatet vore “så
farligt, att den infödda befolkningen dukat under för dess
giftdunster med en hastighet, hvartill intet land kunde uppvisa ett
motstycke." Att utplåna dessa föreställningar blef Whitmans
uppgift, och under talrika sammankomster med de mest
framstående statsmännen (bland hvilka president Tyler, Webster
och andra) framhöll han sitt ärende så kraftigt, förklarande.
sig villig och mäktig att föra en karavan öfver bergen, att han
till slut vann den allmänna opinionen på sin sida.
Den 20 maj anträdde emigrantkaravanen sin färd från
Missouri och upphanns vid Platte-floden af Whitman, som från
den stunden blef utvandrarnes "allt i allom", gaf dem råd och
upplysningar, visade vägen och, när de efter ankomsten till
Fort Hall ville lemna vagnarne der, med sådan enträgenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
