Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Jagt och fiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-72-Portland, åtföljda af brudens moder, som prompt ville vara
· med dem. På återfärden skulle de i en båt, tillhörig lägret,
segla från ångbåtsbryggan uppför floden till sin bostad. Den
oxdrifvare, som då hade anställning i lägret, hade fått korgen.
af samma flicka och hade uttänkt en gemen plan för att
hämnas. Han visste, vid hvad tid på qvällen brudparet skulle
passera förbi den plats, der stockarne skickades ned i floden
genom en ränna af plankor. Samma qväll, när han körde
sista lasset, lemnade han en väldig stock på toppen af
plankrännan, så väl balanserad, att den minsta stöt skulle kunna
skicka den ned i floden 500 fot nedanför. Vid 8-tiden kom båten
sakta seglande. Den hämdlystne f. d. friaren hade smugit sig
från lägret och höll skarp utkik på segelbåten, tills han såg, att
den befann sig midt för rännan. Han stötte då till stocken,
och den sköt som en pil ned för branten. Till all lycka
träffade den icke båten, utan dök ned i floden och kom upp under
farkosten, till besättningens gränslösa förvåning. Båten
kantrade, och hela innehållet - brudpar, svärmor och en del
husgeråd, som köpts i staden, kom i floden.. Den unge
mannen och hans brud klättrade upp på båtens köl, och den
gamla damen flöt in på grundare vatten samt vadade i land.
Oxdrifvaren afdunstade samma natt.
-
Skogsmännen upplyste mig, att om jag ville fånga stora
fiskar, skulle jag begifva mig till Lewis-floden, som var
endast 12 mil derifrån. Sedan jag fiskat ännu en gång till
förmån för lägret och stannat öfver följande natt, begaf jag mig
åt det anvisade hållet. Vägen går oafbrutet genom tät skog,
hvari knappt några nybyggen synas till. Gång efter annan
såg jag färska hjortspår och här och der äfven spår af björn.
Jag började ångra, att jag valt en så ödslig väg. Vid 12-tiden
kom jag till en vågn med tältdukstak, stående bredvid en bäck,
som flöt tvärs öfver vägen. Två hästar voro tjudrade ett
stycke längre ned vid bäcken. En fet hjort hängde i ett snår af
lönnbuskar på en kylig plats öfver bäcken. Två män med
godt utseende och klädda som grufarbetare tycktes syssla med
att göra sin middag i ordning. En angenäm doft af hjortstek
och kaffe fyllde luften omkring mig. Så snart karlarne
upptäckte mig, inbjödo de mig att deltaga i deras måltid.
Jag erfor snart, att de voro guldsökare, stadda på resa till
den norra Lewis-flodens källor. De gjorde uppbrott, så fort
de ätit, och eftersom de skulle samma väg som jag, inbjödo de
mig att åka med dem. Vi lemnade platsen kl. 2 och funno
skogen allt tätare och hemlighetsfullare, i mån som vi färda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
