- Project Runeberg -  Then Swänska Argus / Första Delen 1732-1733 /
16:4

(1732-1734) Author: Olof von Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XVI - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ta Titlarne, som alla lee åt och skiämmas före? Här gån I ock sätten Näsorne i wädret som Mopsar, men om gagnet och den hedren som jag omtalade, bekymren I Ehr intet. Ney, lät mig nu see, at I blifwen käcka Swenska drängar ock pigor, som de woro förr i werlden, alwarsamme, snälle och stadige, ty tå kunnen I med tiden bli Folk. Kan du tro min läsare, at de begynte få tycke för mig ock hade warit på god wäg, om icke några deras Kamerater kommit, som kallade Hus-Pigan, Twetterskan, Köks-Pigan etc. för Jungfrur, hwaraf hela hopen åter blef högfärdig ock blygdes för at längre höra på mig. Jag leddes wid detta sällskapet, gick bort och wankade hit ock dit. Den lilla halfguden Rycktet skiänkte mig en förmörkelse-kappa, som giorde mig Osynlig, at jag utan hinder kunde gå hwart jag wille: Ingen såg mig, men jag såg alla: På Riddarhus-Torget hörde jag Raisonnemens: Igenom ena örat blef jag sorgsen, igenom det andra blef jag glad, så at Sinnet ändå blef lika: När det ena Ordet från Wäster wille gie mig Feber, så gaf det andra från Öster mig nya Kraffter, så at jag ändå war frisk. Tänck, at en Skomakare och en Skoflickare talade, som jag menar, om mig: Wetstu, sade den ena, at Actus är död? Ja, jag hörer det ringer, sade den andra. Här vid måste då den Döda lee; Men detta löijet war likwäl blandat med ängslan öfwer Herr Ehrenmenvets Wrede: Jag undrade om jag skulle bli Miältsiuk af denna Påskeskräcken, och gick bort på en enslig Ort, hwarest ingen ting förekom mig liufligare än at sörja: Ack tider, ack seder, sade jag, hwarföre nödgas min förnämste Auctor wredgas öfwer mig för Ehr skull? Skal då Sanningen rätta sig effter Ehr willia? O mitt Förnufft! huru skal jag försötma mitt bittra Öde? Jag kan på detta sättet bli dum som ett Kålhufwud. Kappan kastade jag af mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:35:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swargus/1/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free