- Project Runeberg -  Then Swänska Argus / Första Delen 1732-1733 /
19:3

(1732-1734) Author: Olof von Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XIX - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tion, han är säkert en Kättare i Moralen, och lärer, kan hända, bli ämnet til detta Arket:

När den stridzmanliga Swenska Kungen Ragnar Lodbrok hade mist sin Drottning Thora Borgarhiort, en stor Grefwes Dotter från Södermanland, för hwilken han effter then tidens bruk hade wågat lif och Blod innan han fick henne i Brud-Säng, som nu mera (Kärleken ware tack!) icke behöfwes, war han i början, som många änklingar ännu kunna wara, otröstelig, lofwandes Thor ett löffte, at han aldrig mer skulle giffta sig; Men ett halfft åhrs förlopp upfriskade det siuka Hiertat, utdref den förtviflade Sorgen och brackte honom att betäncka sig. Den som är wand wid wår tid, lärer icke tycka, at alt detta är sällsamt. Så snart han hade sedt Aslög Sigurds Dotter, en Printzessa af Halland, kände han den Elden, som wåra Manhaftige Qwinno-Junckrar kalla Kärlek. Han förgat intet tillfälle, att få yttra för henne sin brånad; Men den Skiöna hade deremot ett sällsamt Fröken-Sinne och war ganska olik wåra Jungfrur, ty hon giömde sig undan för den stolta Printzen, förklädde sig i grof Dräckt, gick i willa Skogen wall med Getter, swartade Hyen, at hon icke måtte igenkännas, och på det hon ändå icke skulle menas wara hwit eller Konunga-Barn, kallade hon sig Kråka. Så kär höll hon Jungfru-ståndet, och så swår höll hon Drottninge-Högheten. Rart Exempel! Det förra lärer wår tid mena wara tyngre än Bly, och den senare lättare än Fiäder, elliest förstår jag intet dess mening. När Aslög en gång satt i Skogen och räknade sina Kidlingar, hörde hon bland de håliga Klyffter ett Dwergaskrän eller Echo, som jag menar sielfwa Sanningen med sitt rop lärer förordsakat. Det talade således:

Du Fofnisbanas Foster, när alt Folck af begge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:35:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swargus/1/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free