Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XIX - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig skal höra ett sådant inkast af andra än dem som
läna fiädrar af Påfoglen och sedan skiämmas, när hwar
tager sin fiäder igen. De willia wäl ursäkta sig dermed,
at de emot deras willia så blifwa nämnde; Men hwem
wet om de icke deraf innerligen kitsla sin Ähregirughet?
Ty elliest kunde de ju med beskiedelighet afslå en sådan
oförtient heder. Det är intet utan, at ju en stor del stå i den
inbillningen, det Präst och Magister äro alt ett, och är
underligast, at folk af förstånd och wilkor jämwäl giöra ett
med de förra; Men så tror jag säkert, at om wåra
inbillade Magistri lärde rätt känna sig sielfwa, så skulle de
weta i rättan tid ock med all höflighet, at betaga dem en
sådan inbillning. Doch jag må intet widare tala om
detta missbruket, hälst som jag hwarken sielf förwärfwat
mig en sådan Titul eller är ibland de Lärdas antahl;
Utan må samtelige Herrar inbillade Magistri gerna så
heta, så lenge de kunna få lagren i gröna Gången, fast de
intet fått honom wid Academien, och så lenge som
Ironia är Tropus i Rhetorican. Jag förblifwer
Min Herres
Hörsamme Tienare Cœcus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
