- Project Runeberg -  Then Swänska Argus / Första Delen 1732-1733 /
21:3

(1732-1734) Author: Olof von Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XXI - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ledsamma Gästen Samwetet, som sitter innan före och knotar på detta Diuret.

Wid Mälarens Böljor har Fru Lycka en ansenlig Sätes-Gård, som glindrar af Torn, byggnader och Lust-Gårdar, på hwilkas leende Alléer otaliga denna Fruns tilbediare, Älskare och Betienter uttrötta sina lätta Ben och sina snarslintande Fötter. Bland andra förtrollade Härligheter, förer den bredaste af dessa Spatzer-gångar sina Trampare til en stor Grotta, inhuggen i Klippan och innan öfwerdragen med blänkande Muslor, skinande Bergsten och falska Coraller, hwaruti alla under sin Hetta och matthet taga frisk Lufft och nya Kraffter, ty der infinner sig nästan dageligen lyckans mäcktiga Cousine Fru Dårskap, med hwilken jag så ofta (ty wärr) ligger i Process, som utdelar til alla ett slags upfriskande Gelèe, hwilket liknar Cristall och kallas Högacktning; Men det är til at märka, at alla först skola upspänna Käfftarne, på thet Frun må see, om de på Tungan ha det lilla storblåsande Diuret, (Skryt) ty utom detta få de intet gerna smaka denna Högaktningen.

Effter jag hörde glunkas af de Spatzerande, at de warit inne och refraicherat sig, mente jag mig sådant bäst behöfwa, fast jag i denna Trä-Gården intet blifwit särdeles trött, och fölgde Troppen in i Grottan: Jag hade största möda (fast jag smög mig det Stats-klokaste jag kunde) at slippa genom trängslen af famntagande Kiortlar, styfwa Råckar, hwitswäfwande Peruquer och armfäste Hattar, hwarjemte äfwen hwar och en som jag rörde wid, benådade mig med en hwass Upsickt, som man wred på mig öfwer Axlen. Jag hindte änteligen, at stå bland de främsta, men ack! Här war ett faseligit gapande. Jag undrade om min Nation blifwit antropophager, eller Menniskio-swäljare, men det kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:35:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swargus/1/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free