27:3 (Then Swänska Argus / Första Delen 1732-1733)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XXVII - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

        At han i laster kan alt Stockholm öfwergå?
        Neij, derför at han mig plär slurfwigt trampa på.
Om han slår kull ett Glas, får fläck på sina Kläder,
Om han eij talar nätt, bör han med sina fäder
        Bland Lymlar dömas ut. Wår Maia äfwenså,
        Om hon ey Bäddar rätt och eij kan trippigt gå:
Om hon min mat och bädd på rätta timan glömmer,
Man henne strax til rasp och spinnar-huset dömmer;
        Stor sak i all dess last. Wår Lisa swär så dickt,
        At hela Köket rörs: slikt är af ringa wickt;
Men om på maten hon eij finsta smaken råkar.
Om hon — — Neij, Buffi tig, om du ey bättre språkar,
        Du är en Narr, och den som intet bättre lärt,
        än räkna lappri mer, än det som mer är wärt.

Af denna anledning will jag slå ifrån mig
alwarsamma saker och handla om lappri i dag: O
Himmel, hwilket rikt ämne! Huru många Folianter äro icke
dermed upfylde! Huru sysle-sätter det icke twå tredie
delar af wårt rike! Huru kommer det icke många i
Affairerne til at swettas! Hwad spisar mitt ark til at beskrifwa
en så widlyfftig sak, mer än en enda dans hinner til at
upfylla en yr flickas springlust eller en enda Ducat til at
stoppa en mutgirugs Pung? Dock, litet är bättre än intet:
Jag kan säija mer derom en annan gång.

Jag wet icke af hwad händelse jag kom nyligen in i
en gammal af hedna werlden helgad skog, hwars
wyrdiga Eekar och wäl-Lärde minnes-stenar förnyade mig min
wanliga kärlek för ålderdomen. Jag gissar at detta war
den Philosophiska ensligheten: När jag mente mig wara
som ensammast, blef jag bestört at höra ett diupt
snyfftande och jemrande klagowisor: Jag såg mig omkring,
men märkte intet mer än liudet af en Karls
Gråtande. Det ylfwade ibland, at jag mente denna mist sin
frihet, och blifwit antingen för skiönhet skull eller något
capital, bunden wid den bittraste Hustru i werlden, men

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Tue Dec 12 01:35:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/swargus/1/0211.html

		Then Swänska Argus / Första Delen 1732-1733 / 27:3 (1732-1734) Author: Olof von Dalin Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|