- Project Runeberg -  Then Swänska Argus / Första Delen 1732-1733 /
27:7

(1732-1734) Author: Olof von Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XXVII - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

predika, måste han noga kundgiöra sitt förfall. Alt detta,
icke af synnerlig ömhet för personerne; Men at den
helgade éttiquetten måtte bli orubbad. Deremot woro
betienter och tienstefolk intet begrepne i annat, när de
woro i sin frihet, än at döma om sina Herrars och Fruers
upförande i de minsta ting: de tadlade det oskyldigaste,
de begrinade det ärbaraste, de förkastade det dugeligaste
och de behöllo lappriet för sig. Härpå nappade
Heraclitus Glaset af mig: Jag ser, sade han, en stor Wagn
med oförliklig många hiul, som förordsaka en 10-dubbel
tyngd. hwad? sade jag, mer än 4? De öfriga äro ju
onödige? ach, sade han, jag ser nu hwad det är: Der
äro en hop onödige formaliteter under en rättegång
(strax bar det til at lipa, och jag rykte åter Glaset ifrån
honom) jag såg gamla Gubbar, 60-åra män så barnslige
som de flyktigaste Ynglingar: Så matte som deras kropps
Kraffter woro, så hitzigt hoppade deras hiertan af lusta til
kärleks handel: Åskådandet af de fagra Fruentimmer
gaf dem en eld, ett mod, som deras Åhr och sielfwa
naturen dem nekade: de mindes sin Ungdoms lyckeliga stunder,
som de behageliga Drömmarne, hwilka icke mer kunna
återkallas (Herre Gud, tänkte jag, ha då desse intet
annat för sig, som see Grafwen half-öpen?) De höllo sig
för gamla hofmän, som mer än en gång i sina dagar
dragit på sig de skiönas Ögon, de smyckade sig med all flit,
och de tackade hemligen det nådiga ödet, som först
upfunnit peruquer, hwarigenom deras magra och dödeliga
ansikten kunde yngas up igen. Gamla Gummor såg jag
pryda sina safftlösa skinn och Ben, med samma omsorg,
som gifftwuxna Flickor: Man såg de Rosor på deras
kläder, som fattades på deras Kind-Ben, fast jag tilstår,
at om Lif-Färgan skulle skaffas från China, så fick det
intet hielpa, allenast hyen kunde bli ung, och käringen på
långt håll för swaga ögon kunde gifwa behag. Jag törs
wäl intet säija, at jag såg mycket ungt Fruentimmer,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:35:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swargus/1/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free