Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XXIX - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intet älskar Ehr, måste wara som det Cretiska
miss-födzlet, half Menniskia och half fänad. Jag är född, sade
hon ytterligare, til makt och ähra, men många willia
nu giöra mig til trälinna. Jag borde beboo de största
Håf och wara täckheten af de ypperste samqwäm, men
jag söker nu ofta fåfengt efter Herberge i 100 Hus.
Konungar ha bugat för mitt Anseende och Drottningar ha
skattat mig mer än sin höghet; men nu begabbas jag
af den ömkeligaste ungdom, ja af de beklageligaste
Gubbar och Gummor. Swerige har likwäl altid warit mig
så kärt och detta Landet har altid haft Heder för min
Kärlek. Här wid tilrade Tårarne ned på hennes
Kinder och uprörde å nyo mitt Hiärta: (En gråtande
Skiönhet! Hwem kan icke deraf bli betagen? desse Tårarna
hade ingen likhet med de arga Qwinfolkens.) Min Släkt
sade hon är likwäl hög: jag räknar mina ahnor i de
himmel-borne dygder, och at du intet må längre famla
om mitt namn, så heter jag Ärbarhet. (Wid detta
ordet tycks jag mig see huru flata en del af mina
Läsarinnor blifwa, som utan twifwel wäntat, at jag skulle
talat om något annat Fruentimmer än sielfwa
Ärbarheten.) Nå, wälan då: Farwäl så lenge Fru Ärbarhet,
ogerna skills jag från Ehrt omgenge, men jag måste tala
om en annan, som blir mera dyrkad. Ja, j som intet
finnen nöije i denna Guda-Dottren, jag will intet längre
säija, at jag warit kär: Det är ledsamt både för
Ehr och mig: Jag will berätta Ehr en annan visite:
En hop af Edra rasande Galanter. Harfwade mig för
kort sedan med sig, at jag skulle få see eder skiönaste
lefwande bild i hela Riket: Jag är godtrogen och I kunnen
tro, at jag fölgde med, (hwar och en af Ehr hade giort
det samma) fast jag tilstår, at jag under wägen
misstrodde dem, ty de öste ur sig de ord, som jag menar Fru
Ärbarhet skulle swimla utaf: Åh, skreko de, Courage
Argus, wi sku giöra dig belefwad: En Rad Söngo de för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
