Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XXXIII - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utkommen som i sådan hastighet skulle skaffa et annat
Ark? Somlige hafwa nog nöije däraf at deras dåliga
samlingar få tryckas, hade jag et slikt sinnelag, snart
slarfwade jag ihop en Nummer af min Argus: Men
nu tilstår jag, at jag giärna wil hafwa Tid. Jag wil
läsa några gånger igenom det jag skrifwit och hålla en
noga Mönstring med mina Tanckar sedan jag satt dem
på Papperet. Ämnen hafwa kommit hopetals för mig
denne gången, men jag har intet wågat mig at taga
ihop med något. Mit sinne war så uprört at alt hwad
jag skulle sagt, hade blifwit hårt och bitande, och sij
därföre har jag altid tagit mig til wahra. Harmsen war
jag på mina Authorer som lämna mig så länge ensam,
Trumpen blef jag när jag besinnade hwad förtretelighet
det skulle förorsaka hos mina älskade Läsare om jag hölt
mig undan en Wecka. Fast än jag önskar at wårt
Ost-Indiske Compagnie så snart finge Reparation för dess
ledne skada som jag skulle ärsatt den bristen. Änteligen
beslöt jag at gifwa dig en Morale, min Läsare, den jag
wil förklara med mit eget exempel.
Wij skulle lefwa mycket nögdare i Werlden,
hwar med sitt öde, om wij intet förestälte oss wårt
tilstånd wärre än det wärkeligen i sig sielf kan wara. Jag
har ofta försökt det hos mig, ehuru jag biuder til at
utöfwa en förnufftig Philosophie. När mina
Authorer reste bort och lämnade mig alena qwar i Staden,
mente jag at mit tilstånd skulle blifwa odrägeligit, så
at jag i förstone grufwade mig bara illa. Mitt aftal
med det allmänna at hwar Wecka gifwa ut et Ark
upfyllt med Sedeläror kom mig före som et twång.
Sommarens Liuflighet och prackt intog mina sinnen så at
Staden blef mig alt för Obehagelig och Faselig som
et Fängelse. Landt-Lefnaden wiste sig för min
inbillning med sin kiära Oskyldighet, behageliga Enfaldighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
