Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XXXVII - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Philemon och Baucis, ett kärt Hionelag, hölt för sin
glädie, at wara Himmelen och andra Menniskior til
Nöije och Tienst; Men Grannarnas odygder hade
inspärrat dem i en enslig Koija, der allena de begge
giorde hela deras republique: De lefde utan Tienstefolck
och utan orolighet. En Katt, menar jag, war deras Laquai.
Deras tidzfördrif war at med sina idoga Händer giöra sin
Phrygiska jordtorfwa fruchtbärande. I så menlös Ro
framsmög deras tid, tils rynkorna småningen tiltogo på deras Hy,
och deras upriktiga kärlek förbytte sig i en upriktig wänskap.
Hans willia war hennes, hennes willia war hans, och begges
willia war from. (O I äkta Folk, tänk om jag i detta mål
kunde räkna många gånger Philemon och Baucis) De bodde på
en ort, der alt det andra Folket hölt sig för öfwermåttan
dygdigt, liksom många ibland oss kunna mena, men war i
Wärket ingen ting mindre: Det war ett Egennyttigt släkte, som
hyste Eld för sig sielfwa, men Is för hwarannan: De frättes
inbördes. Jupiter wandrade dit med mercur i Menniskio-Hamn
och begärde läna Hus, men af tusende war icke ett, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
