Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XL - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ther Drottar bygga Slott, måst’ slödder borta bli,
Och sina kåter längst uhr Perspectivet flyttia;
Men ach! här dristar sig then slemste kohna nyttia
Then marmor-mur, hon ej är nån’sin wärd at si;
Och skier när Odygd ned så fastan påhl får drifwa
I Mannhem, at man knapt thess näste mäcktar rifwa.
Men tänck hwad hos oss händt nu snart för trenne åhr:
Hit kom en modig Buss, och här sig MERCUR[1] nämde;
Och du skal tro, at han then slemma styggan klämde;
Än tycker jag mig se, hur’ friskt han henne slår;
Fast han bar pappers ris, han henne dock så pinte,
At hon i alla hörn bå’ skrek och gret och grinte.
Dock Mercur for sin wäg; men kohnan bodde qwar,
Hon söng: Victoria; fast hon bar ärr på ryggen;
Om Mercur skrek hon argt: Hwad achtar jag then styggen?
Then stryken rymde bort; jag änn’ min trygghet har;
Men hör hur’ artigt nu Then stora Himlens HErre,
I stället henne sändt en owän hälften wärre.
Rätt nu är åhret om, se’n ARGUS börjad’ på
I sina Landsmän, at så wackert småla sanning;
Af godt och ondt ihop Hans Werck är ingen blanning,
Han skrifwer ogement, thet måste hwar tilstå;
Jag tror, sitt pick och pack rätt nu, at odygd tager,
Och genom swartan göhl til Plutos pöhlar drager.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
