Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Konung Magnus Ladulås fick sitt hedrande tillnamn af
allmogen, hwars egendom och rättigheter han skyddade.
Wid hans död, säger Ericus Olai, greto alla både när
och fjerran, och de tillströmmande bönderna buro hans lik
pä sina axlar till desz jordsästningsplats
Bland de största inkräktningar pä folkets omräde war
dä adeln genom Kalmare-receß 1483 erhöll domsrätt öf-
wer sina underhafwande och gjorde dem till sina under-
såtare, men så mycken kraft behöll dock wär allmoge att
lifegenskap ej kunde införas. Näst förswaret affina lisoch
personliga rättigheter, Ivar för allmogen intet wigtigare
än skyddandet af sin egendom. Det är genom skatter och
pålagor, som denna hufwudsakligen angripess De äldsta
skatterna Ivoro bewillningar till osfreu, till krig, och till
kungsgästning Deßa antogo småningom natur af stän-
diga skatter, för hwilka alltid fordrades allmogens samtycke.
Allmänningar tillhörde menigheterna och Helgeandsholms
beslut, som gör kronan till egare af grunden, är falskt och
understucket. Den skattskyldige har alltid besutit full
eganderätt till sin jord. Under Magni Erikssons regering
hade skatterna redan sä ökat sig att konungen erkänner det
mänge dersöre mäst öfwergifioa sina hemman, och 1346
bewiljades sex ärs skattefrihet ät dem som wille wända
tillbaka och äter odla sin jord. Man kan föreställa sig
hurudan allmogens belägenhet skulle wara under sådana
omständigheter, helst dertill kom de fremmande konungar-
nes begrepp om allmogens ofrihet, som ej kunde annat än
sörbittra ett fritt folk· Odalbönderna hade under ti-
den fallit i wanmakt och obetydlighet, och behöllo endast
namnet under det aristokraterna tillwällat sig deras rättig-
heter. Liksom de fordna trälarne woro de förmenade att
bära wapen oftare än i krig, skattlagda efter behag af ko-
nung och länsherrar, emedan de ej mer togo del i lagstiftande
makten; utarmade genom wäldgästning, gärder och beswär
2
MS D7-7«-: s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
