Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de par tre sista åren på skolbänken hade sett flere
egenskaper utveckla sig hos honom, som en
ständig framgång förlänar svaga naturer. Han var
icke flitig, men han hade det slags goda hufvud
som fattar lätt, men icke reflekterar och icke
behåller någonting för en längre tid, och framför
allt hade han en mycket stor förmåga att slå mynt
af det han visste eller snappade upp. Och när
han bättre än någon annan kunde hålla sig framme
och göra sig hörd, blef han snart ett slags orakel
i sin klass och dess själfskrifne primus. Detta
gjorde honom smått öfverlägsen gentemot
kamraterna, men de visste att det icke var så illa
menadt och drefvo smått med hans egenkärlek;
på samma gång eggade det dock hans ibland litet
högröstade och framfusiga sätt, lade hyende under
hans ytlighet och gjorde honom hvad kamraterna
kallade »skroppisk,. Ännu mer stimulerades hans
fåfänga af framgången hos jämnåriga flickor. Han
var hela skolflicksvärldens ideal, han deklamerade
med samma talang som han dansade och skrann
skridsko; skänkte han någon ett litet erotiskt poem
— och det gjorde han under olika tider åt flgra
— så var hon öfverlycklig.
Fadern skakade stundom på hufvudet åt allt
detta, när han hade tid att tänka därpå för sina
akters och utslags skull.
— Hjalmar är icke någon dålig gosse, plägade
han säga till sin hustru, men han är svag och
jag fruktar att smickrad fåfänga och några ord
från en vacker kvinnas mun skola kunna leda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
