Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrigt, i det hon resolut lät koppen falla ner på
téfatet:
— Vet du, jag skall säga dig att jag afskyr
alla fennomaner, de äro så otäcka, så råa och
fasliga ... pappa säger att.. .
— Se så, se så, afbröt Kuno lugnande, låt
oss nu inte komma i lufven på hvarandra redan
första kvällen. Nu är Hjalmar visst trött och vill
gå till kojs.
De stego upp från bordet utan att fortsätta
samtalet. Kurre tände en cigarett, rökte och
hviss-lade ömsom. Ingeborg såg till att allt var i
ordning för natten, och efter några frågor och svar
om morgondagens ceremonier, följde Kuno Hjalmar
till hans lilla rum innanför brödernas. Han hade
knappast krupit under täcket innan han somnade.
Dagens mångahanda intryck, understödda af
punschen, hade tagit på hans krafter och ingen reflexion
af ett eller annat slag kom störande och höll honom
vaken.
Följande morgon infann sig Daniel till
frukosten. Ingeborg hälsade litet kyligt, som vore
hon mankerad på honom för någonting, och Kurre
försökte sig på ett par kvickheter. Hjalmar kände
sig ett grand pinad, men Kuno var hjärtligheten
själf. Han förde Daniel i sitt rum och visade
honom några vackra böcker och fotografier han hade
— på hans skrifbord stodo till och med ett par
statyetter. Han tyckte om konst och literatur, sade
Brytningstider. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
