Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värden och bufettfröken och huru kvicka voro ej
hans tal, i hvilka han karrikerade lärare och
kamrater och hela världen för resten! Hjalmar förlät
honom till och med att han dref med honom själf
och gjorde honom till sällskapets åtlöje för hans
»provinselegans» och hans »pseudofennomani ,
som Kurre sade. Efter några kvällars samvaro
fann sig Hjalmar, som i allmänhet hade mycket
lätt att imitera andra, i besittning af vissa af
sällskapets later, och han tänkte icke utan
tillfredsställelse på hur han vid återkomsten till
fädernestaden skulle begagna sig af dem för att slå sin
värld med häpnad. Men djupast inne hade han
en gnagande förnimmelse af huru mycket
»genti-lare» och mera kultiverade och världsvana dessa
nylänningar voro än hans egna kamrater. Det var
en helt annan typ på dem, någonting
herrskaps-likare och förnämare, deras röster hade en annan
klang och deras kläder sutto helt annorlunda på
kroppen. Och han begynte smått undra om Kurre
hade så orätt när han sade: »det grekiska ordet
fenis betyder på svenska tölp och det latinska
ordet svekus betyder på svenska gentleman/»
Daniel deltog mycket sällan i dessa lag, men
den dagliga samvaron med Kuno hade låtit honom
göra reflexioner i samma riktning som Hjalmars,
ehuru icke af samma art. Han fann huru mycket
mognare de jämnåiiga helsingforsarne voro, huru
mycket mer hufvudstadslifvet verkat utvecklande,
huru intressena trängt sig på dem annorlunda än
i landsorten. Det var ofta främmande på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
