Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anses så begåfvad, fick bara trettiotvå, och ändå
hade han franskan med som frivilligt ämne...
Jag är så glad på era vägnar . .. bara ni nu skulle
ha en pappa och mamma att tala om det för!
Daniel smålog vemodigt.
— Tack, ni är snäll —jag får nöja mig med
att det finns vänliga människor, som deltaga i min
glädje . . . Men se där är Hjalmar tillbaka, och nu
få vi visst säga farväl till i morgon!
Hon räckte honom handen och såg honom in
i ögonen. Tänk, att de verkligen kunde tindra så
djupt och vackert!
— Adjö med dig, vände hon sig till Hjalmar,
se till att ni inte kommer hem för sent på
morgonkulan och gå tysta, så att ni inte väcker pappa...
nej, men se på dig, som rent står och hänger läpp,
jag undrar just hvad du har att klaga öfver i dag!
Hjalmar såg smått generad ut och tryckte
Ingeborgs hand. Och sedan hon gifvit Kurre en
varning att hålla sig hygglig som en skolpojke
ägnar och anstår, gick hon rakt uppåt hörnet vid
Östra Henriksgatan, medan gossarna hoppade i
två åkardroskor.
— Till Hesperia!
Daniel, som satt i den senare med Kuno, vände
sig i kröken vid Studenthuset om och såg åt Nya
teatern till; hans öga lyckades ännu fånga skymten
af en blond fläta och en ljus hatt, just som de
veko af åt Bulevarden, och han kände värmen
i sitt inre helt plötsligt stiga på ett underligt sätt.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
