Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faller, hufvudstaden, som mången ser första gången
och som verkar som något så öfverväldigande stort
och nytt, alla de nya bekantskaper som knytas.
Han gjorde en liten humoristisk vändning: »jag
har», sade han, »i många år suttit i
studentexamens-utskottet och jag kan försäkra er, mina herrar,
att jag aldrig varit med om att afkunna utslaget
och se stormningen till mössbutiken, utan att hela
min egen känslovärld från den tiden väckts till lif
och jag djupt afundats hvarenda en af dessa
gulnäbbar, för hvilka framtiden nu plötsligt tyckes
ligga i strålande ljus. Ty denna dag är, jag
vädjar till alla närvarande gästers erfarenhet, den
lyckligaste i lifvet — man känner åtminstone aldrig
senare lyckan på det sättet som nu, och tusen
gånger skall man i sin mandoms ålder, när
ungdomens oräkneliga möjligheter skingrats som agnar
för lifvets vind och alla de fagert skimrande
perspektiven vikit undan — tusen gånger skall man
med vemodig saknad minnas denna löftenas och
förhoppningarnas dag, ty aldrig famnar man så
mycket af det kommande som nu och aldrig känner
man sådana krafter stiga inom sig . .!»
Det blef en stark stämning öfver hela laget.
Sångarne samlades i ett hörn och uppstämde Kring
Saimens och Ladogas stränder och skär» och
vågade sig slutligen på Vi äro andens fria folk.»
Man fördelade sig i grupper på verandan, som
gick omkring hela byggnaden, men höll sig
naturligtvis mest till sjösidan, och man glammade och
sjöng så det klang öfver viken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
