Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade småleende till hvarandra: »Ah, det är bara
gamle Jussi, vi känna det där!» Men de yngre
hörde uppmärksamt på och ropade ifrigt sitt
»eläköön» efteråt. Så skulle ännu afdelningens
humorist, också en äldre herre med stark
flint-skalle, hängande polisonger och guldbågad
pince-nez, tala till de unga »på farbrödernas vägnar».
Men humoristen hade smakat för kärt på bålen,
och de flesta af hans kvickheter hickades fram i
alldeles obegripliga artikulationer.
Därmed var stämningen upplöst. De
högljudda skrattsalfvorna ville ej tystna, sången
urartade allt mera och vid en del af borden blef
det mycket bullersamt. Kurre hade sökt sig till
det längst åt parken belägna, och där satt han
med en lånad hvit mössa i nacken, gungande på
sin stol och orerande för »de små karelska
pris-sarna» — Ville Lind, som skrattade oafbrutet, och
några andra.
Kuno sökte upp Hjalmar.
— Skola vi inte gå nu? sade han. Jag
måste taga Kurre hem, innan han blir otreflig.
— Ja, instämde Daniel, som följt med, låt
oss gå; jag såg just kurator gifva tecken till
uppbrott, så det inte kan vara oartigt.
När de sågo sig om efter Hjalmar, stod han
på en stol, färdig att tala. Han hade mössan i
ena handen och ett bålglas i den andra och var
mycket upphettad. Daniel ryckte till.
— Det där var onödigt!
Hjalmar började något osäkert, men återvann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
