Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast af några små holmar längst borta, hade
nästan fullständigt lugnat. Längst borta i väster
skimrade himmeln i rödt och guld, och öfver
vattnet spred sig ett bjärt återsken af det
praktfulla färgspelet.
— Hur underbart och hur nytt för mig! sade
Daniel efter en stunds tystnad.
— Ja, är inte det någonting annat än era små
vikar som ni alltid fantiserar om!
— De äro nog vackra de också, med de
slo-kiga björkarna, som dygnet om spegla sig i deras
ständigt lugna vatten . .. men visst är det sant, att
detta är så oändligt mycket större ... nu först går
det värkligen upp för mig hur stort det är!
— Jag gissade att ni skulle tycka om det,
härifrån, just härifrån, och just såhär, i denna
belysning. Här kan jag sitta och tänka i långa,
långa stunder .. .
— Hvad tänker ni då på? — Daniel vände
sig mot henne.
— Jag tänker att jag ville fara långt bort och
ligga i min båt i många dygn och bara se uppåt
molnen och himlen . . . och när båten ändtligen
toge i land, så vore jag i ett främmande land,
mycket skönare och rikare och härligare än detta,
och fullt af skatter, som jag finge taga famnen
full af.. .
— Och livad skulle ni sedan göra med dem?
— Jag skulle föra dem hit igen, och skänka dem
åt någon, som jag tyckte riktigt, riktigt mycket om!
— Åh, fins det redan någon sådan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
