Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slog takt till sången med sin långa pipa, och
glädjen stod högt i björkarnas gröna tak.
Men så hvisslade ångbåten. Det togs afsked
i största hast. Daniel fick endast i förbifarten säga
Ingeborg ett tack för den vackra eftermiddagen.
Man skyndade ner till bryggan och gick ombord.
Återfärden var otreflig, tyckte Daniel.
Hjalmar satt bredvid honom i fören och skröt öfver
att han samtalat med kommunalrådet »i sociala
frågor». Från akterdäck hörde han alltjämt Wiréns
otrefliga stämma, blandad med oordnade försök
till sång och Linds irriterande skratt. Kurre hade
lagt ned några flaskor punsch, som Ville fått hand
om och som han skötte med tillbörlig effekt på
sig själf och sina kamrater.
På tisdagsmorgonen reste Hjalmar och Daniel
jämte de flesta af kamraterna till hemorten igen.
Det hade varit meningen att Ingeborg skulle komma
till staden för att taga afsked, men hon stannade
på landet ända till onsdagsmorgonen, då skolan
hade examen — hennes sista. Daniel sände henne
en hälsning med Kuno.
— — Vid hemkomsten ny glädje,
gratulationer af alla människor och små fester på
ut-värdshusen. Hjalmar var hela stadens hjälte, han
hade fått så mycket »chic», tyckte man, under
Helsingforsvistelsen. Fadern gick omkring,
skinande af belåtenhet och gaf Hjalmar då och då
en liten dusör. Modern myste i sitt sinne, och
på morgnarna, när Hjalmar sof länge, stack hon
sig då och då i tamburen, tog den hvita mössan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
