Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ven förmått några af de yngsta ostfinnarna till affall
— och detta var tillräckligt för att man med
indignation skulle i andanom ställa sig på den finska sidan.
Den tid, — det var i början af åttiotalet —
då Hjalmar Ekroth och Daniel Autio trädde in i
studentkåren, rasade språkstriderna i hufvudstaden
som häftigast. Finskhetssträfvandet hade under
sjuttiotalets senare hälft begynt entusiastiskt
omsätta sina teorier i allt flera kulturella företag, och
från motsatt håll hade man med förtviflans kraft,
men förgäfves, sökt dämma den framåtbrusande
floden. Vid landtdagarna regnade petitioner om
nya lärda skolor med finskt undervisningsspråk;
hårdnackadt förnekade de svensksinnade behofvet
af dem. Man begärde statsunderstöd för finska
teatern, som i några år uppehållits med stora
personliga offer. Hela företaget blef utsatt för det
gemenaste anfall, och till och med i Helsingfors
Dagblad talades hånfullt om den »tschudiska»
bildningen och dess behof af dramatisk konst!
Sådant slog sår, som icke läktes, och spred bitterhet
i djupa, vida ringar. När sedan Dagbladet icke
mer befanns uppträda med tillräcklig kraft mot de
för hvar dag stigande fennomanska anspråken,
hvilka, som man tyckte, hotade hela den
västerländska bildningen hos oss med undergång,
grundlädes ett radikalare organ, och polemiken mot de
finsksinnade bladens »mullvadsarbete» pågick i
nummer efter nummer. Hvarken ord eller skäl
vägdes på guldvåg. De besvarades med ständigt
nya invektiv af motståndarne, som, förtviflade öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
