Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjalmar i alla fall icke skulle svika sina åsikter.
Mycket pinsammare var honom Hjalmars tystnad.
Inga hemligheter hade hittills funnits mellan de
båda vännerna. Själf hade Daniel utan den
ringaste förbehållsamhet meddelat Hjalmar alla sina
tankar om Ingeborg, huru mycket han höll af
henne allt sedan de första gången mötts, huru
denna känsla, trots allt, blott stegrades och hur
den oroade honom, då han ju icke kunde
föreställa sig som en möjlighet att den skulle besvaras.
Nu hade Hjalmar svikit hans förtroende genom att
själf icke vara uppriktig mot honom, fastän han
visste att hans ställning till en fråga, hvilken Daniel
omfattade med hela sin entusiasm, icke kunde vara
likgiltig för denne.
Daniel såg mycket väl att den stämning som
nu för första gången i deras lif inträdt mellan dem,
icke lämnat Hjalmar oberörd, ehuru han bjöd till
att låtsa om intet. Men han ville ej beröra detta ämne,
och Hjalmar gjorde det från sin sida icke heller.
Han var mycket litet hemma under den följande
tiden. Flyktigt nämnde han en dag för Daniel att
han varit bjuden till Wärnskölds, en annan gång
hade han varit på dans i nyländska afdelningens
nationshus, och ute på gatan syntes han ständigt
med de nyländska sångarena eller ock med Lind
och andra svensksinnade medlemmar af sin egen
afdelning.
Så förgingo två veckor, och det sista
afdel-ningsmötet under terminen skulle hållas. Det
väntades med stor spänning af alla, ty en viktig fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
