Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Daniel träffade dem icke vid återkomsten, ty han
låg på landet och läste tillsammans med två
kamrater, Kaarlo Nummi, författaren, samt en annan
af partivännerna, Otto Mallin.
Han hade icke följt Ingeborgs uppmaning att
skrifva till henne. Det vill säga, skrifvit hade han
nog, visst ett tiotal bref, färdiga och ofärdiga, men
intet af dem hade han sändt af. De lågo i
bordslådan, med alla sina vackra bekännelser — det hade
kommit i dem alldeles för mycket af det där som
de icke »fingo sagdt om sommaren , så mycket,
att han nästan blygdes för alla de poetiska saker
han lagt på pappret — och något alldeles
likgiltigt bref kunde han ej förmå sig att skrifva. Han
visste att Kuno hållit henne underrättad om hvad han
förehade, och en hälsning hade han stundom sändt.
Han sade sig ständigt att han måste
tålmodigt vänta, vänta och arbeta. Hon hade ju lofvat
att icke glömma juniveckorna på Stenbacka, ... och
de hade ju då gifvit hvarandra så mycket, att det
ej kunde glömmas ... af tankarna på henne hade
han fått sin arbetskraft och med den skulle han
lägga grunden till sin framtid ... en grund, som
kanske skulle vara tillräcklig att bära äfven henne...
öfver lifvets sorger och fröjder . . . och hon visste
att han höll af henne och hon hade icke nekat
honom att säga henne det . . . Han skulle säga
henne mer, när hon kom tillbaka ... och då skulle
han förmå henne att svara, han skulle icke längre
nöja sig med halfva antydningar och
vänskapsbevis, som hvem som helst kunde få!
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
