Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hörnet, till »lyktan», där de vanligen plägade
sitta tillsammans och där Hilja också nu diskret
stannat för att taga emot honom.
— Jag ber tusen gånger om ursäkt för mitt
dröjsmål, sade Hjalmar hastigt och andtrutet. Jag
blef först uppehållen hemma, och så mötte jag på
gatan en individ, en bekant från skoltiden, som
jag hade svårt att bli kvitt.
Det var Erik Rouhiainen han mött, »Jätkä»,
för hvilken det gått mycket utför. Han hade
begagnat mötet med Hjalmar för att vigga en tia
och fått den trots att Hjalmar i allmänhet icke var
benägen att dela ut ficklån.
Hilja höjde sina ögon långsamt mot hans:
— Jag kan nog vänta.. .Tar jag inte magisterns
tid i anspråk? . . . Jag såg er komma på långt håll,
tilläde hon småleende, och jag blef smått otålig!
— Åh, så ledsamt, jag hade så gärna
skyndat ... Tänk, hvad ni har för en präktig utsikt —
Hjalmar såg ut genom fönstret — hela denna långa
fil af hus och den vackra ryska kyrkan i
bakgrunden, och rörelsen och lifvet.. .
— Ja, det är nog sant, men ändå skola vi
flytta. Pappa kan inte tåla att ha svenska teatern
så nära, och alltid vara tvungen se den framför
sig. Den verkar rentaf störande på hans nerver
och hans matsmältning, säger han . . . Det är ju
också förargligt, att utlänningar skola residera där
och ha det bra, medan vi själfva få nöja oss med
Arkadia . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
