Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
middag med oss? — Jag gissar Hilja inte har
någonting emot det. . . hä, hä . . . Hilja telefonerar
helt enkelt hem till mutter att vi hållit gossen
här . . . och hälsar i förbifarten till pappa!
Hjalmar ville göra invändningar, men det
blef vid att han stannade. Och när han tillbragt
en stor del af eftermiddagen i »lyktan» på
tuman-hand med Hilja, så hade han lofvat hålla talet,
och de hade beslutit tillsammans genomgå det, och
hennes ljusblå ögon hade borrat sig djupare in i
hans sinne än någonsin förr . . .
Det var skymning när han ändtligen gick.
Hilja följde honom ut i tamburen, och där
afhand-lade de ännu hviskande en stund med hvarandra
lifvets ideella kraf. Sedan såg hon honom länge
in i ögonen, medan hon gaf honom handen till
afsked.
Hjalmar gjorde en lång promenad för att reda
sina tankar. Han gick i menföret ut genom tullen
och ända fram till sockerbruket, innan han märkte
hur långt han kommit. När han återvände, var
han viss på att de ljusblå ögonen kallade honom
till sig med en tjusande makt, som han icke skulle
kunna motstå.
Han stod i beråd att vika in på
Alexanders-gatan, då han hörde sitt namn ropas.
— Hallå, Ekroth! hallå! Stanna då ett
ögonblick, så man en gång i världen får se hur du
ser ut!
Det var Klas Wärnsköld och Ville Lind, som
kommo ner från Studenthusets trappa. De före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
